En hyllning till min far...

None
                                                              Pappa Mikael & min Bror...

En gång för länge sen...tidigt 90-tal, på den tiden när man faktiskt hade mustach på allvar & inte bara på skoj...:
Då hade ett Norsk-svenskt oljebolag en tävling för att sätta en prägel på relationen mellan just Svenskar och Norrmän.
Tävlingen gick ut på att man fick formulera och skriva ner sin egna Norge/Sverige-vits och skicka in den, de vinnande bidragen skulle sedan publiceras i en liten bok som skulle delas ut vid detta bolagets bensinstationer. Sköjare som pappa e så ville han ju skicka in ett bidrag... Dethär är resultatet av hans humor:

En svensk och en norrman gav sig ut i en båt på sjön för att fiska.
Under fisketuren hamnade dom mitt i en stor mygg-svärm.
Norsken svor sig förbannad över dom irriterande myggen varpå svensken plockar upp sitt myggstift och säger:
"Här, stryk på lite av dethär... det hjälper"
Norsken tittar frågande på honom och svarar:
"På dom snabba jävlarna?!?!?!?!"



Behöver jag ens berätta att hans vits självklart kom med i dendär boken?!?! Ha ha ha visst gjorde den det, och jag var världens mest stolta dotter. Minns att jag hade med boken till skolan och drog vitsen för alla, flera gånger om för dom som orkade lyssna =)

När jag nu för en stund sen ringde upp min pappa för att få denna historien korrekt återberättad för mig bjöd han även på en ny vits, ett litet ess i rockärmen =)

Två rånare i rånarluvor rusar in på en bank.
Rånarna skriker "detta är ett rån, lägg er på golvet!!!"
Bank-besökarna lägger sig ner på golvet, alla utom en, kvar står en äldre herre.
Rånarna skriker: "Lägg dig ner gubbjävel!!!"
Gubben står kvar och säger: "Jag är special-agent"
Rånarna skriker: "Men för fan, lägg dig annars skjuter vi dig gubbjävel!!!!"
Gubben står fortfarande kvar... och upprepar ännu en gång: "Jag är special-agent"
Nu börjar rånarna bli en aning nervösa, dom tittar på varandra och bestämmer sig för att lägga benen på ryggen och flyr ut från banken så fort dom bara kan.
Inne på banken kryper en äldre dam fram över golvet, drar gubben i byxbenet och säger:
"Men otto, du är ju inte special-agent... du är senil-dement"



Hahahah... aa ni fattar säkert att jag fortfarande än idag är en väldigt stolt dotter, som känner ett enormt stort ansvar för att föra vidare den dåliga humor som vilar i mina gener.

Lina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0